Staffan Hellstrand — Klockan slår sju i Sofia song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Klockan slår sju i Sofia" by Staffan Hellstrand.
Lyrics
Klockan slår sju I Sofia
Och månen står kall upp I skyn
Från berget hörs skatorna skria
Nu far hon tillbaka till byn
Hon tar trapporna ner från sin gata
Under stjärnornas blinkande spel
Men hon blinkar inte tillbaka;
Hon har nog med vartenda steg
Du kommer tillbaks, sa den gamle,
När hon dansade runt I hans rum
Du klarar dig nog, sa den andre,
Och sen blev han tårögd och stum
Hur lycklig får människan vara
På en tom och öde perrong?
Hur lycklig får människan vara
Över rälsens rullande sång?
Staden och natten och sorlet
Musiken och flickornas prat
Värmen från ljuset I taket
Allt var så underbart
Men vad gör det dig om jag lever
På en svart och utbrunnen vind?
Det kommer guld ur duschen I källaren,
Och ibland en sjungande vind
På våren sjöng hon en solsång,
Sen sjöng hon en annan om regn
Alla män visade vägen till framgång;
Och den började I hennes säng
Hur tyst kan en människa vakna
Naken I siden och guld?
Hur tyst kan en människa vakna;
I tårar fast solen står full?
Den sista var vacker och våldsam
Den sista var våldsam och kall
Hon fick en sommar på hispan,
Och han fick ett halvår på Hall
Sen talade hon bara med katten,
Tills katten fick nog och försvann
Vad gör det dig om jag sjunger om natten
Om dom gråa vägarnas land
Klockan slår sju I Sofia
Och månen står kall upp I skyn
Från berget hörs skatorna skria
Nu går hon tillbaka till byn
Hon tar trapporna ner från sin gata
Under stjärnornas blinkande spel
Och hon blinkar faktiskt tillbaka,
Och skrattar åt drömmarnas spel
Lyrics translation
The clock strikes seven in Sofia
And the moon is cold in the sky
From the mountain the Magpies scream
Now she goes back to the village
She takes the stairs down from her street
During the flashing of stars
But she does not blink back;
She has enough of every step
You're coming back, the old man said,
When she danced around in his room
I think you'll be fine, said the other one,
And then he was teary eyed and dumb
How happy can man be
On an empty and deserted platform?
How happy can man be
Wire rolling song?
The city and the night and the murmur
The music and the girls talk
The heat from the light in the ceiling
Everything was so wonderful
But what does it do to you if I'm alive
On a black and well-bred wind?
There's gold coming out of the shower in the basement,
And sometimes a singing wind
In the spring she sang a sun song,
Then she sang another one about rain
All men showed the way to success;
And it started in her bed
How quiet can a person wake up
Naked in silk and gold?
How quiet can a person wake up;
In tears though the sun stands full?
The last one was beautiful and violent
The last one was violent and cold
She got a summer at hispan,
And he got six months at Hall
Then she just talked to the cat,
Until the cat got enough and disappeared
What does it do to you if I sing at night
About the land of the gray roads
The clock strikes seven in Sofia
And the moon is cold in the sky
From the mountain the Magpies scream
Now she goes back to the village
She takes the stairs down from her street
During the flashing of stars
And she actually flashes back,
And laughing at the game of dreams