Sofia Karlsson — Moesta e errabunda song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Moesta e errabunda" by Sofia Karlsson.
Lyrics
O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
Långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
Att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
Dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?
Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
Tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst
O bär mig, min springare, för mig i fjärran, fregatt!
Långt, långt; här är stoftet av strömmande tårarna vått!
O säg, är det sant att mitt hjärta har ropat i natt:
Bort, bort ifrån grämelse, synder och smärta och brott?
O bär mig, min springare, för mig i fjärran fregatt!
O rosornas paradisland, huru fjärran du är
Där himmelens ljus är som glädjens och kärlekens sken
Där den som blir älskad och dyrkad är värd hållas kär
Och vällusten själv, fastän het, bliver helgad och ren —
O, rosornas paradisland, huru fjärran du är!
Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö
Med visor och kyssar och hjärtans förborgade rus
Där fiolernas ekon bland skuggande kullarna dö
Vid vinkrus i aftonens rosdoft och svalnande sus —
Den barnsliga kärlekens eviga grönskande ö
All oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag
Mer fjärran än Kina och Indien? Säg, huru lång
är vägen till dig — kan du ropas tillbaka i dag
Eller kallas till liv av den klaraste, flöjtrena sång
All oskuldens Eden av fröjd och förstulna behag
Lyrics translation
O beloved say, if your heart has not escaped from time to time
Far away from the cloudy sea and the impure city?
To sea that is clearer blue and so Virgin new
That its foam is a dazzling bath of light and purity —
Where, beloved, say, if your heart has not fled from time to time?
Only the sea the wide can heal the agonizing breasts
Whose spirit has allowed its rustling wave songs to become —
Closely followed by the gentle, harp-sounding voice of the winds —
did the heart eat a strange and trembling lullaby melody?
Only the sea the wide can heal the agonizing breast
O carry me, my knight, to me in the distance, frigate!
Far, far; here the dust of flowing tears is wet!
O say, is it true that my heart has cried tonight:
Away, away from vexation, sins and pain and crime?
O carry me, my knight, to me in the far frigate!
O Paradise Land of roses, how far you are
Where the light of Heaven is like the light of joy and love
Where the one who is loved and worshiped is worthy of being held in love
And the delight itself, though hot, is sanctified and pure —
O Paradise Land of roses, how far you are!
The eternal lush island of childish love
With songs and kisses and the hidden rus of the heart
Where the echoes of the violins among the shadowing Hills die
At the wine mug in the evening's rose scent and cooling sus —
The eternal lush island of childish love
All the oath of innocence joyfully and furiously
More distant than China and India? Say, how long
is the way to you - can you be called back today
Or called to life by the clearest, flutist song
All the oath of innocence joyfully and furiously