Peter Lemarc — Detta blir min död song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Detta blir min död" by Peter Lemarc.
Lyrics
Det snöade på min begravning
Snön som föll närmast smälte fort
Prästen sa han inte känt mig personligen
Sen ljög han om allt gott jag hade gjort
I ett väder ingen människa välsignat
Rabblade de närmsta «fader vår»
Nåns ungar kastade snöbollar mot molnen
I våta skor började några redan gå
Och där jag låg jag under mosskransar och granris
Som en pojke i en allt för stor kostym
Med en blombukett som vissnat vid min sida
Flera famnar djupt nere i dyn
Som om jorden hade öppnat sig och svalt mig
Utan att jag ens hann fått ta adjö
När den åttonde klockan ljöd ifrån kapellet
Tänkte jag — detta blir min död
Jag frös och kände tårarna komma
Men jag grät bara för all den tid som gått
Att varje timma, var sekund är räknad
Var någonting som jag aldrig förstått
Jag vandrade genom alla år som varit
I en labyrint av självförakt
En skugga i en spegel kom emot mig
En kontur som inte kunde ses exakt
Denna ledsagarinna gav mig handen
Tog mig till en port i en återvändsgränd
Vad som än fanns där bakom porten
Var jag allt för rädd för att våga öppna den
Och jorden hade öppnat sig och svalt mig
Och färgat hela himmelen röd
När den nionde klockan ljöd ifrån kapellet
Tänkte jag — detta blir min död
Som i en drogad sömn, som i en slummer
Sjönk jag i en ejderdunsbädd
Jag visste att smärtan snart var över
Jag var inte längre rädd
På andra sidan rädslan fanns en frihet
Som jag aldrig hade känt förut
En aning av en evighet, en stillhet
Som när allt är över, allt är slut
Och när jorden hade öppnat sig och svalt mig
Och täckt över allt med nyfallen snö
När den tionde klockan ljöd ifrån kapellet
Visste jag att — detta blir min död
Här kunde ju historien ha slutat
På en kyrkogård vid en bortglömd grav
Men detta är en grav där ingen vilar
Här ligger den jag en gång var…
Lyrics translation
It snowed at my funeral
The snow that fell closest melted fast
The priest said he didn't know me personally
Then he lied about all the good I had done
In a weather no man blessed
Rattled the nearest " our father»
Somebody's kids threw snowballs at the clouds
In wet shoes some already began to walk
And where I lay I was under Moss wreaths and fir branches
Like a boy in an all too big suit
With a bouquet of flowers wilted by my side
Several fathoms deep down in the dune
As if the Earth had opened up and swallowed me
I didn't even have time to say goodbye
When the eighth bell sounded from the chapel
I thought - this will be my death
I froze and felt the tears come
But I just cried for all the time passed
That every hour, every second is counted
Was something I never understood
I wandered through all the years that have been
In a maze of self loathing
A shadow in a mirror came at me
A contour that could not be seen exactly
This attendant gave me his hand
Took me to a gate in a dead end
Whatever was behind the gate
Was I too afraid to dare to open it
And the Earth had opened and swallowed me
And colored the whole sky red
When the ninth bell sounded from the chapel
I thought - this will be my death
As in a drugged sleep, as in a slumber
Did I sink into an ejderdun bed
I knew the pain was almost over
I was no longer afraid
On the other side of the fear there was a Freedom
Like I'd never known before
A hint of Eternity, a stillness
Like when it's all over, it's all over
And when the Earth had opened and swallowed me
And covered all over with freshly fallen snow
When the tenth bell sounded from the chapel
Did I know that — this will be my death
Here the story could have ended
In a cemetery at a forgotten grave
But this is a grave in which no one rests
This is where I once was…