Organism 12 — Veritas song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Veritas" by Organism 12.
Lyrics
Vers 1:
Veritas sitter hemma, han går sällan ut
Känner sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Träffar endast ett fåtal men kom ihåg
Han kan ha väldigt bra vänner, även om de är få
De håller honom om ryggen som ett kongatåg
Vi borde hälsa på han även om det är långt att gå
Får leta länge, sen ser du ett ljus nånstans
Huset där han bor är alla fönster släckta utom hans
Vi träffas snubben tar säkert hissen upp förbi
En gentleman av karaktär, ett missförstått geni (ja)
Några träffar, sen kan drömma gott om dem
Vissa sliter hela livet för att glömma bort honom
Har haft förhållanden men alla dom var otrogna
De som går emot honom, han kallar dem för omogna
Fåordig, men ibland smårolig
Rak i ryggen alltid rät, för vissa även blåblodig
Hård men inte alltid rättvis, dock bra
Snurrar sen runt era tak, på sätt och vis som klockslag
Har alla svar den dag han använder dem
Du och jag vi känner inte han, men han känner oss
Refräng:
För dom som aldrig frågar, får aldrig veta
Och dom som aldrig vågar, får aldrig leva
Ja. Han lever ensam som en kuf, men dock i själva verket
Är han eran bästa vän utan att ni själva märkt det
För dom som aldrig frågar, får aldrig veta
Och dom som aldrig vågar, får aldrig leva
Ja. Veritas satt hemma, han gick sällan ut
Kände sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Vers 2:
Om sanningen ska fram så får du lugna ner dig va
Har inte vänt på kappan, aldrig tummar han på reglerna
Spelar alla instrument utan nåt nothäfte
Själsfränder från spjälsängen ända till jordfästning
Utan honom kan bara halva dig bli nöjd
Samma arm som krossar dig är den som vaggar dig till sömns
Har ett horn i sidan med rävspel och poker
Stolt, inte fåfäng men klär sig propert
Han lever nog ett sparsamt liv
Ingen deg, ändå reser han vart han vill
Ändrats lite kanske, fast han är densamma
Ärrad utav åren, med ett ansikte som passar alla
Alla gastar alltid om hans existens
En tjänst från en okänd som ter sig som din bästa vän
Han ser allt utan spåkonst och kristallkulor
Vissa ser på honom som en tråkmåns med bisarr humor
En bättre vetande fast han aldrig mött gud
Vandrar med sitt paraply, redo för en störtskur
Han ler och valsar fram, med ödets ironi
Dansar efter egen pipa har en högre melodi
Hans namn får fart av vinden som en väderkvarn
Han finns här ibland, frågan är vart är han idag
För Veritas satt hemma, han gick sällan ut
Kände sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Refräng 2x
Lyrics translation
Verse 1:
Veritas sits at home, he rarely goes out
Never feel lonely, almost never even petsick
Hits only a few but remember
He can have very good friends, even if they are few
They're holding his back like a kongatåg
We should visit him even if it's a long way to go
Let's look for a long time, then you'll see a light somewhere
The house where he lives all the windows are extinguished except his
I'm sure the guy will take the elevator up by
A gentleman of character, a misunderstood genius (yes)
A few hits, then can dream plenty of them
Some tear their whole lives to forget about him
Have had relationships but all of them were unfaithful
Those who go against him, he calls them immature
Few words, but sometimes small fun
Straight in the back always straight, for some even blue-blooded
Hard but not always fair, though good
Then spin around your roofs, in a way like time
Have all the answers the day he uses them
You and I we don't know him, but he knows us
Chorus:
For those who never ask, never know
And those who never dare, must never live
Yes. He lives alone as an oddball, but, however, in fact
Is He your best friend without you noticing
For those who never ask, never know
And those who never dare, must never live
Yes. Veritas sat at home, he rarely went out
Never felt lonely, almost never even sociable sick
Verse 2:
If you want to tell me the truth you have to calm down don't you
Has not turned his coat, he never tummies the rules
Playing all the instruments without a booklet
Soul mates from the crib all the way to burial
Without him only half of you can be satisfied
The same arm that crushes you is the one that cradles you to sleep
Have a horn in the side with Fox games and poker
Proud, not vain but dresses nicely
He probably lives a frugal life
No dough, yet he travels wherever he wants
Changed a little maybe, though he is the same
Scarred out of the years, with a face that suits everyone
Everyone always gasps about his existence
A favor from an unknown looking like your best friend
He sees everything without track art and crystal balls
Some look at him like a bore with bizarre humor
A better knowing though he never met God
Walking with his umbrella, ready for a crash
He smiles and rolls forward, with the irony of fate
Dancing by own pipe has a louder melody
His name is gaining momentum by the wind like a windmill
He is here sometimes, the question is where is he Today
For Veritas sat at home, he rarely went out
Never felt lonely, almost never even sociable sick
Refrain 2x