Ola Magnell — Vägen mot allsingenstans song lyrics and translation

The page contains the lyrics and English translation of the song "Vägen mot allsingenstans" by Ola Magnell.

Lyrics

När natten har stulit din sång medan myterna diktats
Av tungor som lossnat från hjärnor med nedfälld antenn
Där fienden kastat sin hjälm och hans ögon har siktats
Av en som är blind för att han är en blivande vän
När du är tillbaka på vägen som du hade lämnat
Sen du brände dina broar och trotsat de visaste män
Där den glåmige gudens palats till sist hade rämnat
Och sårade bödlar drar fram giljotinen igen
Då hör jag i skuggan av dvalan det mumlande mantrat
Och mistlurens varning för dis och för trött observans
Jag vände mej om, ingen där utom vinden som kantrat
Och isen som sjunger längs vägen mot Allsingenstans
När du är en älskling av tusen att ha eller mista
Och svart, plötslig klarsyn hotar att spränga din vall
Där listiga blivit de första och kloka de sista
För kortsiktig seger och fred mellan hybris och fall
Då ber jag i skuggan av dvalan en bön om försoning
Från osaligt jämmer på stigen längs älvornas dans
Jag går i de ensamma spåren av frusen försoning
Och solen går upp över vägen mot Allsingenstans

Lyrics translation

When the night has stolen your song, while the diktats
Of tongues detached from brains with a folded antenna
Where the enemy has thrown his helmet and his eyes have been sighted
By someone who is blind because he is a future friend
When you are back on the road that you had left
Since you burned your bridges and defied the wisest men
Where the palace of the tawny God had finally broken
And wounded executioners pull out the guillotine again
Then I hear in the shadow of the hibernation the grumbling mantra
And mistlurens warning for Haze and for tired observance
I turned around, no one there except the wind that cantered
And the ice that sings along the road to Allsingency
When you are a sweetheart of a thousand to have or lose
And black, sudden lucidity threatens to blow up your embankment
There cunning become the first and wise the last
For short term victory and peace between hubris and fall
Then in the shadow of hibernation I pray a prayer for reconciliation
From unhurried groaning on the path along the river dance
I walk in the lonely tracks of frozen reconciliation
And the sun rises across the road towards Allsingenstans