Ola Magnell — Trasten song lyrics and translation

The page contains the lyrics and English translation of the song "Trasten" by Ola Magnell.

Lyrics

När frosten har kopplat greppet igen
När hösten är här och mörkret med den
Då tätar jag kittet över min fog
När regnet ger svavel över min skog
Jag tiger men Gud förlåter mej nog
När lusten på nytt har frusit till is
När rösten förtonar in i ett dis
Då lämnar jag huset tomt för en skog
Då lyfter en trast i ekot som dog
Hon flyr men till våren kommer hon nog
Rönnbär ger dej färger i september
Bäcken ger dej tillrop och små trallar i maj
Trasten hittar fram fast vindar vänder och på svaj
Ser jag båten längta till en kaj
När trasten har lagt sej ner för att dö
Och somnar till ro i fallande snö
Då lämnar jag huset tomt för en krog
Och tänder ett ljus för rösten som dog
Jag dricker men Gud förlåter mej nog
Moder Jord, du sörjer för vårt bästa
Gaia är en gåva och vårt liv är ett lån
Hoppet lämnar sist men för det mesta går din son
Likafullt besviken härifrån
När frosten har kopplat greppet igen
När hösten är här och mörkret med den
När regnet ger svavel över min skog
Då lyfter en trast i ekot som dog
Hon flyr men till våren kommer hon nog

Lyrics translation

When the Frost has disconnected the grip again
When autumn is here and darkness with it
Then I seal the putty over my joint
When the rain gives sulfur over my forest
I'm silent but God will forgive me
When the desire has again frozen to ice
When the voice fades into a haze
Then I leave the house empty for a forest
Then a thrush lifts in the Echo that died
She's running away but by spring she's probably coming
Rowan berries give you colors in september
The creek gives you calls and small tralls in May
The Thrush finds its way though winds turn and sway
Do I see the boat longing for a berth
When the Thrush has put itself down to die
And fall asleep in falling snow
Then I leave the house empty for a tavern
And light a candle for the voice that died
I drink but God will forgive me
Mother Earth, you provide for our good
Gaia is a gift and our life is a loan
Hope leaves last but most of the time your son walks
Still disappointed from here
When the Frost has disconnected the grip again
When autumn is here and darkness with it
When the rain gives sulfur over my forest
Then a thrush lifts in the Echo that died
She's running away but by spring she's probably coming