Ola Magnell — Tomma tunnor song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Tomma tunnor" by Ola Magnell.
Lyrics
Jag reser mej och går ut ur maskernas ruin
Och vädrar ut min smak för ljuva livet
Jag tiger mej en ton i mödosam sordin
Jag lever men har tappat perspektivet
Jag slits mellan den jag är
Och vad dom har mej till
Du ser nog att jag rör min mun
Men aldrig vad jag vill
Vad jag vill vet jag bäst
Men i en värld där
Tomma tunnor skramlar mest
Jag är ställd av komplimanger och vacklar av kritik
Jag kånkar kring förgiftad last på vägen
Där alla tomma löften bakom nickedocksmimik
Gör mej så förstämd och så förlägen
Den som inte har ett mål
Kommer kanske ingenstans
Utan mål i munnen
Har man ändå ingen chans
Den som bullrar lyckas bäst
I en värld där
Tomma tunnor skramlar mest
På vägen ser jag mänskor utan pansar men som kan
Ta sej fram med enkla medel, kan det tyckas
Och jag begrundar orden «varken kvinna eller man
Blir förtryckt som inte låter sej förtryckas»
Förmyndare försmår oss
Om och om igen
«Ve det folk som inte
Tuktar sina styresmän»
Dom är störst men inte flest
Men kom ihåg att
Tomma tunnor skramlar mest
Jag drar mej in i skuggan av en vajande markis
Och dricker klokskap under björkens hängen
Men när jag hör min stämma har den blivit alltför vis
«Ljus som tänds av andra brinner aldrig länge»
Lånta fjädrar ger dej guld
Men ingen sagoskatt
Jag släpper ut maximerna
Som fyller upp min hatt
En fåfäng liten gest
I en tid när
Tomma tunnor skramlar mest
Jag vill reparera boningen och bygga mej en borg
Runt förståndet och kring tårarna på kinden
Jag vill tänka tanken klar, jag vill unna mej min sorg
Och lyssna till mitt vemod under linden
Och vi behöver inte
Följas åt i vått och torrt
Men «den väg du går allena
Leder bara bort»
Mot bitterhet och pest
I en värld där
Tomma tunnor skramlar mest
Och jag styr mot öppet vatten och vilar mej en vy
Och gråter ut för vågorna mot stranden
I skuggan av den gallergrind som tvingar mej att fly
Och bygga slott av galenguld i sanden
Men vart vi än må fly
Och var vi än gör halt
Ska vi finna samma
Gallergrindar överallt
Ett arvegods, en rest
Vad gör det att
Tomma tunnor skramlar mest
Lyrics translation
I'll get up and get out of the worm's ruin
And sniff out my taste for sweet life
I keep a tone of arduous sadness
I'm alive but I've lost my perspective
I'm torn between who I am
And what they got me for
You can see I'm touching my mouth
But never what I want
What I want I know best
But in a world where
Empty barrels rattle the most
I am filled with compliments and wavering with criticism
I can't stand poisoned cargo on the road
Where all the empty promises behind nickedocksmimik
Make me so embarrassed and so embarrassed
The one who does not have a goal
Maybe you're not going anywhere
Without goals in the mouth
Don't you have a chance
The one who makes noise succeeds best
In a world where
Empty barrels rattle the most
On the way I see people without armor but who can
Take yourself forward with simple means, it may seem
And I ponder the words " neither woman nor man
Being oppressed not letting himself be oppressed»
Guardians despise us
Over and over
"Woe to the people who do not
Chastising their rulers»
They're the biggest but not the most
But remember that
Empty barrels rattle the most
I'm pulling myself into the shadow of a swaying awning
And drink wisdom under the pendants of birch
But when I hear my voice it has become too wise
"Candles lit by others never burn for a long time»
Borrowed feathers give you gold
But no fairy tale cat
I release the maxims
Filling up my hat
A vain little gesture
At a time when
Empty barrels rattle the most
I want to repair this place and build me a castle
Around the sanity and around the tears on the cheek
I want to think the thought clear, I want to indulge my grief
And listen to my sadness under linden
And we do not need
Follow each other through thick and thin
But " the path you go alone
Leads only away»
Against bitterness and plague
In a world where
Empty barrels rattle the most
And I head towards open water and rest me a view
And crying out for the waves towards the shore
In the shadow of the lattice gate that forces me to escape
And build castles of galengold in the sand
But wherever we may flee
And wherever we go halt
Shall we find the same
Grid Gates everywhere
A heirloom, a remnant
What makes it that
Empty barrels rattle the most