Ola Magnell — Pubertino song lyrics and translation

The page contains the lyrics and English translation of the song "Pubertino" by Ola Magnell.

Lyrics

Pubertino står i köket. Han försöker få sin hand under blusen
På Sofi som inte skrattar sej fördärvad och det kan man ju förstå
Jag vänder tvärt och går därifrån
Jag sätter mej hos husets förlorade son
Och lyssnar på hans lidandes historia. Det bjuder jag på
Sofi som är så fri har flängt förbi så att det fladdrat till i ljusen
Hon tvingas alltid in i roller som hon redan tagit sej ur
Pubertino flaxar efter. Med ett brak
Faller han i farstun till Sofias gemak
Och slår sej i slang under bordet med en sömnig figur
Det var ett slit att bli vit
Det var ett skit att komma dit
Och skruvas upp av deras billiga lek
Dom gav oss ingen respit
Så vi drack upp deras sprit
Deras «Välkommen hit!»
Var ett svek
Därtill ett helvetes högt diskotek
Pubertino märker näppeligen av hur gorillorna blänger
När han hänger sej på mej och alla kex, en depraverande syn
Jag lägger på en rem och ett kol
Tar en sväng runt en säng men mitt hem är mitt mål
Innan solen börjar blända mej och bomberna kreverar i byn
I tamburen slår det back i min maskin. Visst är det kul när det svänger
Men en chock att vakna upp och va tjock i denna blådåreflock
Jag känner hur mitt adrenalin
Rinner till och att jag genast måste få min medicin
För att fixa tjimåblänget så jag poppar opp och greppar min rock
För jag blir bara sne
Av att stå där och se
Det är samma gamla, jobbiga tripp
Jag är för trött och blasé
För att dansa och le
Och säja «häftigt» om allting och «störthipp»
För jag är död som en ros på en soptipp
Hanen gal igen och dom har börjat kalla mej «den strävsamme gästen»
Där jag sitter som en stönig mohikan i detta rikemanshem
Hela huset bönar och ber
Solen går upp och solen går ner
Men agenterna står utanför, jag vågar inte röra en lem
Nå, jag reser mej till sist, dricker ur och smyger hem från festen
Med tarmen full av skit och med skallen full av skick och fason
Jag går hem genom kval, genom köld
Slår en syl i mitt skal och min sköld och min böld
För min böld är nog i vägen när det börjar osa revolution

Lyrics translation

Pubertino's in the kitchen. He's trying to get his hand under his blouse
On Sofi who does not laugh himself ruined and you can understand that
I turn abruptly and leave
I'll put myself with the lost son of the House
And listens to the story of his sufferer. It's on me
Sofi which is so free has flanged past so that it fluttered into the lights
She is always forced into roles that she has already taken herself out of
Pubertino flapping after. With a crash
Does he fall into the entryway to Sofia's home
And slaps himself in hose under the table with a sleepy figure
It was a struggle to become white
It was a piece of shit to get there
And screwed up by their cheap play
They didn't give us a respite
So we drank their liquor
Their " welcome here!»
Was a betrayal
In addition a hell of a loud disco
Pubertino hardly notices how the gorillas blink
When he hangs himself on me and all the biscuits, a depraving sight
I put on a strap and a carbon
Taking a turn around a bed but my home is my goal
Before the sun starts to dazzle me and the bombs are creaking in the village
In the Tambour it beats back in my machine. Isn't it fun when it swings
But a shock to wake up and be fat in this blue ass pack
I feel how my adrenaline
Runs to and that I must immediately get my medicine
To fix the tjimåblänget so I pop opp and grab my coat
Because I'm just getting sne
Of standing there and seeing
It's the same old, hard trip
I'm too tired and blasé
To dance and smile
And say "awesome" about everything and " great jump»
Because I'm dead like a rose in a dump
The cock gal again and they have started to call me " the aspiring guest»
Where I sit like a moody mohikan in this house of wealth
The whole house prays and prays
The sun rises and the sun sets
But the agents are outside, I dare not touch a limb
Well, I finally travel, drink and sneak home from the party
With the gut full of shit and with the skull full of condition and phason
I go home through agony, through cold
Strikes an awl in my shell and my shield and my boil
Because my abscess is probably in the way when it starts to ooze revolution