Nationalteatern — Rövarkungens ö song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Rövarkungens ö" by Nationalteatern.
Lyrics
«rövarkungen sa till mig, vid sängen sent en natt
Du ligger ju där ensam, sök din egen skatt
Men jag är ju så liten, och världen är så stor
Då sa rövarkungen, den är större än du tror
Vad menar du med det sa jag, under min tunga filt
Kan jag resa mig ur sängen, och göra vad jag vill
Då drog rövarkungen sitt långa skarpa svärd
Stig upp din lilla myra, och visa vad du är värd
Och svärdet sken och blixtrade, av silver och av guld
Rövarkungen skrattade, dig skall jag slå omkull
Du dumma lilla slav, du snusar på din bädd
Du är så snäll och blåögd, och skräckslagen och rädd
Nu ska jag lära dig nånting, som du har nytta av
Följ med mig på en resa, på rövarkungens hav
Där styr jag alla vindar, och krossar alla skepp
Som vågar styra motsols, eller pröva på några knep
Men snälla rövarkung, sa jag och tänkte på min mor
Jag kan väl inte resa, utan några skor
Då högg han sönder sängen, i ett enda väldigt slag
Min resa den är skoningslös, utan mildra drag
Från spillrorna av sängen, kröp jag skamset fram
Här gavs ju inte nån pardon, och ingen tryggad hand
Rövarkungen vrålade, och skrattade och skrek
Nu seglar vi på vågor av styrka och av svek
Och hemska var dom scener, som jag sen fick se
Vår båt gled genom blod och eld, och genom väl och ve
Och mina ögon var försvarslösa, så ljusa och så blå
Rövarkungen hånlog, se och smaka på
Vi hade kommit till en ö, så svart och klädd i sot
Där hade aldrig något träd, nånsin slagit rot
Jag såg en skara människor, så bleka och så grå
Rövarkungen log och sa, här kommer mina får
Och alla hade flaggor, av mörken terrierlen
Dom hurrade och viftade, men bara månen sken
Jag var nog lite rädd, på rövarkungens strand
Han viskade ur mungipan, jag har dom i min hand
Och nu så fick jag se, rövarkungens ö
Där ingen kunde leva, och alla ville dö
Och fåglarna sa jag så tyst, han började att le
Där rövarkungen lever kan, ingen flyga mer
Där hade man en slags fabrik, som ville allas väl
Man tillverkade penningar, ur människornas själ
Den slet man ut ur kroppen, med hyrda bödlas hjälp
Rövarkungen gäspade, dö eller sälj
Och där satt alla gamla, på ett ensligt litet skär
Eller sattes ut i havet, på sin allra sista färd
Och där såg man många unga, på hopplöshetens strand
Dom samlade på snäckor, som föll ur deras hand
Och över hela ön, blixtrade hans svärd
Skräcken den var delad, och ingen mera värld
Jag sa till rövarkungen, här är så mörkt och kallt
Han stampade i marken, min eld är mer än allt
Han sa jag samlar guld, och inget ont i det
Min vilja är mitt svärd, och det kan alla se
Jag ger arbete åt alla, och om jag skulle dö
Då börjar havet svalla, och ön går upp i rök
Han dansade, och skrattade, och lekte med sitt svärd
Nu hugger jag dig mitt itu, du dumma snälla värld
Vad ska ni göra utan mig, och styrkan i min arm
Utan mig, så vore ni, en potta full av sand
Så smög jag bort från stranden, och månens silversken
Jag smög från rövarkungen, och vinden tjöt och ven
Jag hittade en båt, och lade ut från land
Sakta flöt jag ut, från rövarkungens strand
Jag känner mig så frusen, så liten och så rädd
Jag längtade till ljuset, och värmen i min bädd
Och havets svarta yta, under månens sken
Fanns ingen annan människa, så långt jag kunde se
Jag var den sista människan, på detta tomma hav
Och rövarvinden ven, under många sjömäns grav
Men när jag var som ensammast, och allt var dött och grått
Hördes plasket av en åra, såg jag skymten av en annan båt
Lyrics translation
"the king of robbers told me, by the bed late one night
You lie there alone, seek your own treasure
But I'm so small, and the world is so big
Then the king of robbers said, it's bigger than you think
What do you mean by that " I said under my heavy blanket
Can I get out of bed and do what I want
Then the king of robbers drew his long sharp sword
Rise up your little Ant, and show what you're worth
And the sword shone, and flashed, of silver, and of gold
The king of robbers laughed, I'll knock you down
You stupid little slave, you snuff on your bed
You are so kind and blue-eyed, and terrified and scared
Now I'm gonna teach you something that you can use
Come with me on a journey, on the sea of the robber King
There I control all winds, and crush all ships
Who dare to control counterclockwise, or try some tricks
But please, king of robbers, I said, thinking about my mother
I can't travel without any shoes, can I
Then he stabbed the bed, in one very blow
My journey it is merciless, without mitigating moves
From the debris of the bed, I crawled shamefully forward
There was no pardon given here, and no safe hand
The king of robbers roared, and laughed and screamed
Now we sail on waves of strength and of deceit
And horrible were those scenes, which I then got to see
Our boat slipped through blood and fire, and through well and woe
And my eyes were defenseless, so bright and so blue
The king of robbers mocked, watched and tasted
We had come to an island, so black and dressed in soot
There had never been a tree, ever taken root
I saw a crowd of people, so pale and so gray
The king of robbers smiled and said, Here Come My sheep
And everyone had flags, of the dark terrier
They cheered and waved, but only the moon shone
I think I was a little scared, on the Bank of the king of robbers
He whispered from the corner of his mouth, I have them in my hand
And now I saw the island of the king of robbers
Where no one could live, and everyone wanted to die
And the birds I said so quietly, he began to smile
Where the king of robbers lives, no one can fly any more
There they had a kind of factory, which wanted everyone's well
Man made money from the soul of men
It was ripped out of the body, with the help of hired executioners
The king of robbers yawned, died or sold
And there they all sat old, on a lonely little sickle
Or was put into the sea, on his very last journey
And there they saw many young people, on the shore of hopelessness
They collected shells that fell out of their hand
And all over the island, his sword flashed
The horror it was divided, and no more World
I told The King of robbers, this is so dark and cold
He stomped in the ground, my fire is more than everything
He said I collect gold, and no evil in it
My will is my sword, and everyone can see it
I give work to everyone, and if I should die
Then the sea begins to swell, and the island goes up in smoke
He danced, and laughed, and played with his sword
Now I chop you in half, you stupid kind world
What are you going to do without me, and the strength of my arm
Without me, you'd be a pot of sand
So I sneaked away from the shore, and the silver shine of the moon
I snuck from the king of robbers, and the wind howled and ven
I found a boat, and laid out from shore
Slowly I flowed out, from the Bank of the king of robbers
I feel so frozen, so small and so scared
I longed for the light and the warmth of my bed
And the black surface of the sea, under the light of the moon
There was no other man, as far as I could see
I was the last man, on this empty sea
And the robber wind ven, under the grave of many sailors
But when I was the loneliest, and everything was dead and gray
Heard the splash of an oar, I saw the glimpse of another boat