Mikael Wiehe — Sista brevet hem song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Sista brevet hem" by Mikael Wiehe.
Lyrics
I maj var vädret ljuvligt
och stan var full av liv
Folk hurrade på gatorna
när vi marscherade förbi
Vår tro var utan fläckar
Vårt hopp var utan gräns
Vi hade inte lärt oss än
hur nederlaget känns
I juni skärptes striderna
Dom besköt oss varje dag
Och några lämna' staden
Men dom flesta stanna' kvar
Vi hoppades på morgondan
och trodde, den var vår
Fastän några kanske tvivlade
så stanna' dom ändå
I juli kom attacken
Vi slogs från hus till hus
Och långsamt maldes staden ner
till en blodig hög av grus
Vi slogs med allt vi hade
Vi kämpade som djur
Men lyckan hade lämnat oss
Nu var det deras tur
September kom med kyla
Vi gick mot nederlag
Vi såg det allihopa
Vi såg det all’es klart
Det fanns ingenstans att fly till
så ingen gav sej av
Vi kunde bara dö för det
vi trodde var vår sak
Idéer lär visst aldrig dö
Det har jag läst nånstans nån gång
Med det är svårt att riktigt veta
hur det egentli’n är med sånt
För egen del så kan jag bara
säkert säg' en sak:
Jag hoppas inte längre
Men tron, den har jag kvar
Det här är nog mitt sista brev
Dom är mycket tätt inpå
Vi ses nog inte mera
Det verkar knappast så
Men en sak vill jag be dej om
en allra sista tjänst
Berätta vad vi kämpa' för
för dom som kommer sen
Lyrics translation
In May the weather was lovely
and the city was full of life
People cheered the streets
as we marched past
Our faith was without blemishes
Our hope was without limit
We hadn't learned yet
how the defeat feels
In June the fighting was tightened
They shot us every day
And some leave ' the city
But most stay' still
We were hoping for tomorrow
and thought, it was ours
Although some may have doubted
so stay ' em anyway
In July the attack came
We fought from house to house
And slowly the city was ground down
to a bloody pile of gravel
We fought with everything we had
We fought like animals
But happiness had left us
Now it was their turn
September came with cold
We went against defeat
We all saw it
We saw it all'es clear
There was nowhere to escape to
so no one left
We could just die for it
we thought that was our thing
I guess ideas will never die
I've read that somewhere sometime
With it is difficult to really know
how it really is with that stuff
For myself I can only
surely say ' one thing:
I hope not anymore
But Faith, I still have it
I think this is my last letter
They're very close
I don't think I'll see you anymore
It hardly seems so
But I want to ask you something
a very last service
Tell us what we fight for
for those who come later