Månegarm — Hemfärd song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Hemfärd" by Månegarm.
Lyrics
Höstens första gryning stiger stilla, sprider sina
färger över frostig äng. Löv faller mot marken,
ett stormande hav av färger.
Ett bidande mörker, står åter vid årets port… Landet faller
mot en stilla dvala. Dunkla ter sig dagarna, under moln tyngda av regn. Isig är Rimfaxes fradga
i arla timma.
Ropen från skogen kallar mig hem, till mina
fränder…till min säng. Hemåt, hemåt…viskar mitt inre
Hem till djupa dalar och lövfyllda sänkor
Till stigarna jag alltid vandrat, till bäckar som släckt min törst
Till gölar och sjöar för mig så bekanta, där jag speglat mig, svalkat
mig under stjärnklara nätter
Hem, för att känna morgonbrisens kyla
på rådarnas berg… hem
Tankar vandrar över gammal mark. Ekon av det
gamla arvets hopp. Sluten av gudarnas tunga andedräkt
Askens blad viskar stilla, täljer om jorden och
världar nedan, om bergen och de som där råda
Viskar om det som är mitt hem
Dess rötter som sig svalka i underjordens kalla
strömmar. Täljer om visdom som dväljs och
urkraften som glöder däri.
Viskar om havet och bäckarna som där mynnar
Om skogen som ruvar dunkel och stilla
fylld av minnen och gamla sår
Seg och kraftfull, stolt och klok. Med roten i myllan
fylld av livets dryck
Täljer om de gamla folken, de vackra som dansar
över myren. Om skogens konung som stilla vakar vid tjärnens
kant
Om skogens härskarinna den fagra som förvillar.
Detta kvinnliga väsen ljuvt doftande av löv
Den viskar om himlen och stjärnorna där ovan,
om hemligheterna som djäljes där. Viskar nordanbäckens friska
vatten. Talar om Bifrost den slutliga vägen hem…
Stilla går solen ned i horisonten, de två världarna möts…
ett drömmens rike faller inpå.
från tjärnen stiger en dimma, lätt som älvors tårar.
vandrar ovan den svarta ytan.
Än en gång står jag här. På rådarnas berg.
Känner nattbrisens kyla. Månen sjunger sin full.
Hör mina fränder ropa. Välkomnar mig hem.
Aldrig mer lämnar jag detta. Detta eviga bo.
Lyrics translation
The first dawn of autumn rises still, spreads its
colors over frosty Meadow. Leaves fall to the ground,
a stormy sea of colors.
A biding darkness, standing again at the gate of the year Landet the country falls
towards a quiet stupor. The days are dim, under clouds of rain. Icy is Rimfaxes fradga
in arla hour.
The cries of the Forest Call Me Home, to mine
kinsmen till to my bed. Home, home VI whispers my inner
Home to deep valleys and leaf filled sinks
To the paths I always walked, to streams that quenched my thirst
To the gills and lakes for me so familiar, where I mirrored myself, cooled
me during starry nights
Home, to feel the cold of the morning breeze
on the mountain of the radars hem home
Thoughts wander over old ground. Echoes of it
old heritage hope. The end of the heavy breath of the gods
The leaves of the ash whisper quietly, carve the Earth, and
worlds below, about the mountains and those who There prevail
Whispers about what is my home
Its roots like themselves cool in the cold of the underworld
streams. To carve out wisdom that dwells and
the primacy that glows therein.
Whispers about the sea and the streams that flow there
About the forest that broods obscurity and stillness
filled with memories and old wounds
Tenacious and powerful, proud and wise. With the root in the soil
filled with the drink of life
Carve about the ancient peoples, the beautiful ones who dance
over the Marsh. About the king of the Forest who is still watching the Tarn
edge
About the mistress of the forest the fair one who deceives.
This female essence sweetly fragrant of leaves
It whispers about the sky and the stars above,
about the secrets that are killed there. Whispers nordanbäcken healthy
water. Speaking of Bifrost the final way home…
Still, the sun sets on the horizon, the two worlds meet…
a kingdom of dreams falls upon it.
from the Tar rises a fog, light as the tears of elves.
wanders above the black surface.
Once again, I'm standing here. On the mountain of the radars.
Feeling the coolness of the night breeze. The moon sings its full.
Hear my kinsmen call. Welcome me home.
Never Again will I leave this. This eternal nest.