Lars Winnerbäck — Jag fattar ingenting song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Jag fattar ingenting" by Lars Winnerbäck.
Lyrics
inte en dag yngre
skriver jag en sång
jag har ältat alla ord
här över muggar och glas
vi kom varandra närmre
du och jag i vår
och jag är tacksam för
att du orkade lyssna
en sommar igen
kanske nån vecka på landet
kanske nån helg
i nån storstad söderut
du och din tjej
jag och min son ibland
planerna är skönt
om dom kan flyta lite nu
fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars han som tror
att livet är en dröm
han borde ta ett jobb
jag drack en kaffe hos Louise
på hennes uteplats igår
hembakt och en son
som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia
och om styrkan hon fått
hur värdena ändras
när sjukdomar kommer
jag ville skjuta mig själv
redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit
och hur fel jag haft
två öl senare
var Skånegatan
ändå lite lockande
och framtidens ljus
jag fattar ingenting…
ännu inte äldre
tar jag flyget härifrån
och tänker att jag blivit lite
starkare
tänker att jag bara måste
se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är
men sen i mörkret på hotellet
i lappsjukans klimax
klickar jag fram bilder
som jag har i telefon
hon och jag i taxi
på väg från Gorkijparken
på ett sista försök
i Moskva
nu minns jag det som varmt
det där som frös i TV-soffan
dagarna vi inte orkade
prata med varann
jag tvivlar än en gång
och strör ut frågorna på bordet
nån säger nånting
nån annan nåt annat
jag kunde säga att jag önskar
hon förstod
men det är ju inte det
jag vill nog bara ändra sanningen
nu går solen upp
och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt
och tittar österut
ett land jag aldrig känt
med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förståelse
jag fattar ingenting…
jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
när tiden går
har jag väntat mig för mycket
blåste jag iväg
jag ser tillbaka på
en radda av affischer
jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer
skulle jag bli lycklig
du kände mig när
åren var terminer
när sommaren var helig
och nätterna var allt
du har vart densamma
som en klippa genom tiden
med en hand som
verkat räcka åt oss alla
minns du när vi satt
utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på när
havet blåste in
det var långt innan henne
det var långt före allt
men jag kan inte komma på
att jag saknade nåt då
jag ser regnet komma närmre
över floden
TV: n dövar tystnaden
i mörkret
tid tid
inte en dag yngre
skriver jag en sång
jag fattar ingenting…
Lyrics translation
not a day younger
am I writing a song
I've been dwelling on all the words
here over mugs and glasses
we got closer
you and me this spring
and I'm grateful for
that you could listen
one summer again
maybe a week in the country
maybe some weekend
in some big city south
you and your girl
me and my son sometimes
the plans are nice
if they can float a little now
shit, it hurts
every now and then
it sometimes feels like everyone has
understood except me
that the world stands and points
poor guy who thinks
that life is a dream
he should take a job
I had a coffee at Louise's
on her patio yesterday
home baked and a son
who learned to ride a bike just
she told her story
and about the strength she received
how the values change
when diseases come
I wanted to shoot myself
already on the subway home
how weak I have been
and how wrong I had
two beers later
was Skånegatan
still a little enticing
and the light of the future
I don't get it…
not yet older
do I take the flight from here
and I think I've become a little
strengthening
thinking I just have to
looking
and live a little more
you know how I am
but then in the dark at the hotel
in the climax of Lappish
do I click images
I have on the phone
she and I in the taxi
on the way from Gorky Park
in the
in Moscow
now I remember it as warm
that froze on the TV couch
the days we couldn't take
talk to each other
I doubt once again
and scatter the questions on the table
someone's saying something
someone else something else
I could say I wish
she understood
but that's not it
I think I just want to change the truth
now the sun is rising
and I'm standing on a balcony
in a country I've never known
looking east
I've never known
with new flavors to sense
steps that need to be taken
and my shelves for myself
proud as an executioner
who just does his job
am I waiting for salvation
and understanding
I don't get it…
I don't get it
and I only see signs
pictures say stay
pictures say go
we're not talking anymore
or get married until the fall
things change
as time passes
have I expected too much
I blew away
I look back on
a series of posters
I think I dreamed of a life
only without corridors
without corridors
would I be happy
you knew me when
the years were semesters
when summer was holy
and the nights were everything
you've been the same
like a cliff through time
with one hand
seemed to be enough for all of us
remember when we sat
outside Strandbaden in Falkenberg
and listened to when
the sea blew in
it was long before her
it was way ahead of everything
but I can't think of
that I missed something then
I see the rain coming closer
across the river
The TV deafens the silence
in the dark
time
not a day younger
am I writing a song
I don't get it…