Evert Taube — Diktaren och tiden song lyrics and translation

The page contains the lyrics and English translation of the song "Diktaren och tiden" by Evert Taube.

Lyrics

Nare jag har sett hur Tidens hrda hand
Frintat msterverk frn forna dar
Och krossat slott och torn till grus och sand
Och skndat brons som konstens prgel har
Nare hungrig ocean jag svalla sg Mot fasta landet, sargande dess kust
Sg landet sjlvt borttrnga havets vg Och sg frlust ge vinst och vinst frlust
Ja nare jag sett att tingen vxla s Sett ting bli ingenting p en minut
Den tanken fljer mig vart jag m g Att Tiden tar min lskade till s***.
Den tanken liknar sjlva ddens kval
Den vcker fruktan men ger intet val.
Om brons, om sten och jord och ndlst hav
Frintas vid den grns som Tiden drar
Var skall d sknheten som livet gav
En blommas styrka, finna sitt frsvar?
Ack sommarns honungslena andedrkt
Vad orkar den mot kulna dagars mngd
Om stenen grusas, klippan sjlv blir brckt
Och stlsmidd port av Tiden sndersprngd?
Den tanken skrmmer! Hur skall du, min skatt
Du, tidens sknsta smycke, skyddas hare?
Vem hejdar Tidens anlopp, hindrar att
Han ddar Sknheten, som jag har kare
Ack, ingen — om det undret ej, min vn,
Att I min sng din sknhet blommar n Nare tysta tankars domstol har frhare
Med minnen ifrn flydda ungdomsdar
En ny och dyrbar tid jag d frstare
Med sorgset drjande vid det som var
S skyms mitt ga, ovant vid en tare
Och jag begrter dla vnners dd Jag river upp ren lkta krlekssare
Och rare I askan av mitt hjrtas gld.
Jag minns p nytt den ofrrtt jag glmt
Med kval p kval summerar jag till s***
Den bittra rkning livet t mig gmt
Att nu betalas — fast betald frut.
Men pltsligt minns jag dig, min vn s dyr!
Och allt utjmnas — sorgen frn mig flyr
Som vgor rulla in mot stenig strand
Vare levnads timmar stndigt are p sprng
Frbi varann, som maskor I ett band
De ila skyndsamt mot sin undergng
Man fds till dagens ljus, men krlar ut Mot mognad lders vida himlarund —
Strax gare dess sol I moln, dess glans dare ut Vad Tiden ger, han tar I samma stund
Hur ungdom fort skall skvlas, Tiden vet
Var sknhets panna fras I hans spare
Sjlv nrd av livets strsta hemlighet
Han skrdar liv, tills intet terstare-
Och likvl skall min sng I sekler n Trots Tidens grymhet, prisa Skapelsen

Lyrics translation

Nare I have seen how the hrda hand of time
Ruined masterpiece from ancient times
And crushed Castle and Tower to gravel and sand
And skndat bronze as art's prgel has
Nare hungry ocean I surge sg towards solid land, wrecking its coast
Sg the country itself lost the sea's vg and sg loss bring profit and profit loss
Well when I've seen things turn out to be nothing for a minute
That idea goes to me wherever I think Time takes my injury to s***.
That idea is like the anguish of the dead
It fears but gives no choice.
About bronze, about Stone and earth and ndlst sea
Frintas at the grns that time draws
Where will the truth that life gave
The strength of a flower, find its frsvar?
Alas the honey spirit of summer
What can it do to kulna day mngd
If the stone is gravel, The Rock itself becomes brckt
And stlsmidd port of the time sndersprngd?
That thought skrmmer! How shall you, my treasure
Hey, sknsta jewelry of the time, is Hare protected?
Who stops the passage of time, prevents
He ddar Sknhetet, as I have kare
Alas, no-if that Wonder not, my vn,
That in my sng your beauty is blooming near the court of silent thoughts has frhare
With memories of past youth
A new and precious time I'd prefer
With sad drooling at what was
S obscured my ga, ovant at a tare
And I begräter dla vnner's dd I tear up pure lkta krlekssare
And rare in the ashes of my heart's glory.
I remember again the day before I forgot
With qualifier P qualifier I sum to s***
The bitter rkning Life t me gmt
That now paid-fixed paid frut.
But suddenly I remember you, my VN s expensive!
And everything is smoothed out — the grief of me escapes
As vgor roll in towards rocky beach
Whether living hours are constantly changing
Frbi each other, like meshes in a band
De ila hurriedly towards his undergng
Man fds to the light of day, but huddles out towards maturity lders vida himlarund —
Immediately gare its sun in clouds, its shine dare out what time gives, he takes in the same hour
How young people are to be squished, time knows
Was sknhets brow phrase in his spare
Self nod of life's greatest secret
He terrifies lives, until nothing returns-
And likvl will my sng for centuries N in spite of the cruelty of the time, praise creation