Vintersorg — Polarnatten song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Polarnatten" by Vintersorg.
Lyrics
Solen strövar under horisontens gräns
Middagsmörker ger liv åt myter och illusioner
Nu, vintertiden skänker oss sin väldiga influens
När stjärnbilder speglar sig med snöns reflektioner
En tid har kommit för att ge oss ro Den släpper lös den fjällstorm som vilat hos brisen
Måndränkt ligger järvens täckta bo Den smög i hunger över den blanka isen
Sinnets alkemi
Stärks av mörkertidens magi
Över frusna vatten
Står polarnatten, polarnatten
Ett vagt himlaljusbestånd
Projicerat mot fjällets fond
Nu så glimrar skatten
Polarnatten, polarnatten
Himlavalvet draperas av solens broder
Tills polardag väcks ur nattens barm
En trofast kumpan då håller i ljusets roder
Med jordaxelns lutning som hävarm
Tills vi åter förförs av skumrask dager
Vid polarviddernas ensliga barriär
Föreställningsskuggan kryssar över färglöst lager
Värvad av tidens gondoljär
Som vilar över människoboning
Ger rum åt ytterligheters storslagna försoning
Lyrics translation
The sun roams below the horizon
Dinner darkness gives life to myths and illusions
Now, winter time brings us its mighty influence
When constellations reflect themselves with the reflections of the snow
A time has come to give us peace it unleashes the mountain storm that rested with the breeze
Moonlit lies the Wolverine's covered nest it sneaked in hunger over the shiny ice
The crash
Strengthened by the magic of dark time
Over frozen water
Standing polar night, polar night
A vague celestial light
Projected towards the mountain fund
Now the treasure glitters
Polar night, polar night
The firmament is draped by the brother of the sun
Until polar day is awakened from the bosom of the night
A faithful companion then holds the rudder of light
With the slope of the Earth shaft as a lever
Until we are once again seduced by the skumrask dager
At the solitary barrier of the polar expanses
The performance shade crosses over colorless layer
Enlisted by the gondolier of time
Resting over human reconciliation
Giving room to the grand reconciliation of the extremes