Totta Näslund — Aldrig Så Ensam (Marianne) song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Aldrig Så Ensam (Marianne)" by Totta Näslund.
Lyrics
Hon hade torkat alla bord, och stod och vilade en stund
Och bytte avmätt några ord, med tisdagsnattens sista kund
Han ville fortsätta nånstans, men hon sa älskling jag går hem
Som vanligt kvällens sista chans, plötsligt en skönhet kvart i fem
Fastän hon avböjt så försiktigt, blev han aggressiv och sa
Det är vad jag vill, som är viktigt. Och du jag vet vad du vill ha
Sen slet han tag i hennes arm, du är väl knappast liljevit
Han höll sin kind mot hennes barm, det stank av herrparfym och sprit
Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då
På radion gråter Bobby Bare, I’am 500 miles away
Och det var märkligt nog, just så hon kände sig
Jonny sov på toaletten, när han väcktes av ett skrik
Först slog han huvudet i klosetten, och sen greps han av panik
Hans enda tanke var att fly, att genast komma utomhus
Han var på gränsen till att spy, och halvt förblindad av allt ljus
Så han sprang istället rakt emot dom, och då gallskrek Marianne
Och när den andre mannen såg honom, så flydde också han
Och där stod Jonny, knappt ens vaken, Utan aning och kontroll
En slumpens hjälte nu den kraken, som bara sprungit åt fel håll
Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då
På radion tystnar Animals, we’ve gotta get out of this place
Och det var nära nog just så dom kände sig
Från Sergelstorg till Nybroplan, vandrar dom tyst intill varann
Och han ser att det är vackert här i stan, och hon heter Marianne
Lyrics translation
She had wiped all the tables, and stood and rested for a while
And switched off a few words, with Tuesday night's last customer
He wanted to continue somewhere, but she said, Honey, I'm going home
As usual last chance of the evening, suddenly a beauty quarter to five
Although she declined so gently, he became aggressive and said
That's what I want, that's important. And you I know what you want
Then he ripped her arm, you're hardly lily-white, are you
He held his cheek against her bosom, it stank of men's perfume and booze
Never so alone
Never as alone as at the time
On the radio, Bobby Bare cries, I'm 500 miles away
And it was, oddly enough, just so she felt
Jonny slept in the toilet, when he was awakened by a scream
First he hit his head in the closet, and then he panicked
His only thought was to escape, to immediately come outdoors
He was on the verge of puking, and half blinded by all the light
So he ran straight for them, and then gallskrek Marianne
And when the other man saw him, he also fled
And there Jonny, barely even awake, stood without any idea and control
A hero of chance now that kraken, who just ran the wrong way
Never so alone
Never as alone as at the time
On the radio silence Animals, we've gotta get out of this place
And that was close enough just how they felt
From Sergelstorg to Nybroplan, they walk quietly next to each other
And he sees that it is beautiful in this city, and her name is Marianne