Tomas Andersson Wij — ...och en som vandrar song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "...och en som vandrar" by Tomas Andersson Wij.
Lyrics
Jag födde i här och jag fick samma namn
Som hans som kände hålen i Jesu hand
Tvivlaren och tvillingen till dig
Och alla de som vandrar
Vi bodde trångt i utkanten av stan
De hade sparat gröna fläckar till oss barn
Och byggt så att den enkla människan kunde leva lagom goda livet
Längst väggen i en stänkfärgskorridor
Drog leden sina blyertsstreck i nio år
Och jag lärde mig att krympa
För här spöades den starke av den svage
Och jag byggde mig en stege utav ord
Såg mitt namn tryckt i svart på varje frukostbord
De sa du kan ta dig hela vägen upp
Bara fortsätt klättra
De sa du kan ta dig hela vägen upp
Bara fortsätt klättra
Och jag blev en sån som överger sig fram
På en pub i London träffa jag en kyrkans man
Han sa tänk på vad du ber om och begär
Det kan hända att du får det
Och nu skymmer det i staden som är min
Från sidorutan sipprar höga luften in
Genom gula ljusets tunnlar
Ekar orden stillhet och förtröstan
Och från radion hörs en sorglös melodi
Min bön idag är en kärlek att falla i
Låt mitt liv få vara värt något
Tvivlare är jag och en som vandrar
Ja låt mitt liv få vara värt något
Tvivlare är jag och en som vandrar
Lyrics translation
I gave birth in here and I got the same name
Like his who felt the holes in Jesus hand
The doubter and the twin to you
And all those who walk
We lived crowded on the outskirts of town
They had saved green spots for us children
And built so that the simple man could live just enough good life
At the wall of a splash color corridor
Did the trail draw its pencil strokes for nine years
And I learned to shrink
Because here the strong one was beat up by the weak one
And I built myself a ladder out of words
Saw my name printed in black on every breakfast table
They said You can get all the way up
Just keep climbing
They said You can get all the way up
Just keep climbing
And I became one of those people who abandoned themselves
In a pub in London I meet a man of the church
He said Think about what you're asking for and asking for
You may get it
And now it is obscuring in the city that is mine
From the side window high air seeps in
Through the tunnels of yellow light
Echoes the words serenity and trust
And from the radio you can hear a carefree melody
My prayer today is a love to fall in
Let my life be worth something
Doubters are me and one who wanders
Yes let my life be worth something
Doubters are me and one who wanders