Mikael Wiehe — Trollkarlen song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Trollkarlen" by Mikael Wiehe.
Lyrics
I den mycket lilla staden
Är luften tjock som rök
Den världsberömde trollkarlen
Ska komma på besök
Man flaggar på hotellet
Som för en president
Och stadens blåsorkester
Har fått nya instrument
Så kommer han med tåget
-han åker alltid tåg
En mycket gammal trollkarl
I sliten paletå
Två koffertar med snören om
Och vågor i sitt hår
Och ett litet, listigt leende
Som ingen kan förstå
Och blåsorkestern blåser
Och talar’n håller tal
Och mänskor ropar bravo
För de’e så, det brukar va
Sen går han till hotellet
Där presidenten brukar bo
Men städerskorna säger
Att han har hål i sina skor
Han har rest i hela världen
Han har trollat överallt
Han har trollat sej förmögen
Han har trollat sej ett namn
Nu kan han inte trolla mer
Men de’e det inte nån som vet
Och hans liv är sedan länge
En evighetsturné
Det sorlar av förväntan
I hotellets stora sal
Som packade sardiner
Sitter mänskorna på rad
Och fifflarna och skojarna
Har bänkat sej längst fram.
Dom hoppas kunna stjäla nåt
Ur mästarens program
Och så står han där på scenen:
En levande legend
Och härmar nåt, han lärde sej
En gång för länge sen
Han flaxar med sin kappa
Och han viftar med sin stav
Ja, han känner sina kunder
Och vet vad dom vill ha
Och publiken sitter hänförd
Och låter sej bedras
Som trollkarl är han kanske usel
Men som humbug är han bra
Och när allt till sist är över
Så gratulerar man sej själv
Man vet att man har upplevt
En oförglömlig kväll
En trollkarl sitter ensam
På rummet där han bor
Med döden i sitt hjärta
Och hål i sina skor
Ett litet, listigt leende
Så höjer han sin blick
Dom trodde att han trollade
De’e det som är hans trick
Lyrics translation
In the very small town
Is the air thick as smoke
The world famous magician
Should come to visit
You flag the hotel
As for a president
And the city's brass band
Have received new instruments
So he comes with the train
- he always rides a train
A very old wizard
In worn out palette
Two trunks with laces about
And waves in his hair
And a small, cunning smile
No one can understand
And the brass band blows
And speaking ' n is speaking
And men call out bravo
’Cause they're like that, right
Then he goes to the hotel
Where the president usually lives
But the cleaners say
He has holes in his shoes
He has traveled all over the world
He's been trolling everywhere
He has conjured himself wealthy
He has conjured himself a name
Now he can't troll anymore
But they don't know anyone
And his life is long
An eternity tour
It murmurs of expectation
In the main hall of the hotel
Like packed sardines
Are the men in line
And the tramps and the rogues
Have benched himself at the front.
They're hoping to steal something
From the master's program
And so he stands there on stage:
A living legend
And mimicking something, he taught himself
Once a long time ago
He flaps his coat
And he wags his rod
Yes, he knows his customers
And know what they want
And the crowd sits mesmerized
And let yourself be deceived
As a magician he may be lousy
But as a humbug he is good
And when everything is finally over
How to congratulate yourself
You know you've experienced
An unforgettable evening
A magician sits alone
In the room where he lives
With death in his heart
And holes in their shoes
A small, cunning smile
So he raises his gaze
They thought he was trolling
They're what's his trick