Evert Taube — Balladen om Gustaf Blom (från Borås) song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Balladen om Gustaf Blom (från Borås)" by Evert Taube.
Lyrics
Med gamle Highland Rover, en båt från Aberdeen,
vi låg uti San Pedro och lasta gasolin,
Där träffa jag i dockan påTexacos kontor
en man från San Fransisco, som hade mött min bror
Men det var inte detta jag skulle tala om,
det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom.
Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós,
han var från Västergötland men uppfödd i Borås.
Han talte med polisen och flaskan den gick klar,
vi lämnade San Pedro och körde till en bar,
det var ett slags speak easy, men blomman var betrodd
i Wilmington, Los Angeles och själva Hollywood.
Pånittitalet kom jag till New York som matros
påClara, sade Blom, det var en bark från Mönsterås,
i Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord,
kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord
Som jag var äldst i skansen, såtog jag nu befäl
och segla påkompassen till New Foundland, allt gick väl,
och när vi kom till New York såblev där rättegång,
men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong.
Jag kom i själva rushen och reste för den skull
som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull.
Jag grävde och jag vaska och skötte min affär,
och när jag kom till Melbourne, ja, dåvar jag millionär.
Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav,
jag köpte mig en skonare, till Queensland mej begav,
Jag börja fiska pärlor, jag tappade mitt gull,
förlorade en halv million blott för en kvinnas skull.
Hon var från Fidji Island, jag föll i hennes garn,
och tvillingar hon fick, det var tvånästan svarta barn.
Såkom den tredje pojken, men den, månntro, var vit
jag for till San Fransisco och tog pojken med mej dit.
Där har jag nu min business, jag har ett slakteri,
butiken ville jag att pojken skullet ståuti.
Men han sov alla dagar och söp varenda natt.
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart.
Nu sitter han i Sing-Sing, utmärglad som ett lik,
och själv går jag och sörjer i min blodiga butik,
men mina svarta pojkar från Fidji, kära bror,
de plöjer Söderhavet blåoch hedrar far och mor.
Jag tänker påden tiden, jag längtar ner till dem,
de är ju nästan svarta men de har ett lyckligt hem.
En skiftning i kulören, det gör väl ingenting
nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing!
Lyrics translation
With old Highland Rover, a boat from Aberdeen,
we were in San Pedro loading gasolin,
There I meet in the dock atexaco's office
a man from San Francisco who had met my brother
But that was not what I was going to talk about,
it was about the man himself and his name was Gustaf Blom.
I smuggled him a bottle of Calvadós,
he was from Västergötland but was bred in Borås.
He talked to the police and the bottle it was finished,
we left San Pedro and drove to a bar,
it was a kind of speak easy, but the flower was trusted
in Wilmington, Los Angeles and Hollywood itself.
In the early years I came to New York as a sailor
påClara, Blom said, it was a bark from Mönsterås,
in the North Atlantic we got a snowstorm from the North,
captain, mate and our deck load, everything went overboard
As I was the oldest in skansen, I took command
and sail the compass to New Foundland, everything went well,
and when we got to New York there was a trial,
but I finished sailing as a boatswain to Geelong.
I came in the rush and traveled for the sake of it
as digger out to Narrow Mine, I wanted to dig gull.
I dug and I vaska and ran my shop,
and when I got to Melbourne, Well, I was a millionaire.
I wanted to go sailing, I wanted to smell the sea,
I bought myself a schooner, to Queensland me went,
I start fishing beads, I dropped my gull,
lost half a million only for the sake of a woman.
She was from Fidji Island, I fell into her yarn,
and twins she got, there were twoalmost black children.
So came the third boy, but it, moon faith, was white
I went to San Francisco and took the boy with me there.
There I now have my business, I have a slaughterhouse,
the store I wanted the boy to stand out.
But he slept all day and drank every night.
His skin was white, his eyes blue, but the soul, it was black.
Now he sits in Sing-Sing, emaciated like a corpse,
and I myself go and mourn in my bloody shop,
but my black boys from Fidji, dear brother,
they plough the South Sea Blue and honor father and mother.
I think about that time, I long down to them,
they're almost black, but they have a happy home.
A shift in the color, it does not do anything
no, rather please black kids than white ones in Sing-Sing!