Eldkvarn — 3:ans spårvagn genom ljuva livet song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "3:ans spårvagn genom ljuva livet" by Eldkvarn.
Lyrics
Det var länge sen vi såg varann
Länge sen vi prata
För till gathörnen kommer ingen tillbaka
Vi var Dinky Toys pojkarna som flydde upp på taken
Vi tävlade om allt men mest i att va vaken
Det var farlig musik
Det fanns ingen polis som kunde stoppa oss
Det var midsommarafton på lyckliga gatan
Jag gick till ett gathörn
Och sen gick jag tillbaka
Dinky Toys pojkarna har fått sina prinsessor
Och det är fullt i bilen
Av gitarrer och väskor
Så jag tar 3: ans spårvagn
Genom ljuva livet igen
Spårvagn genom ljuva livet
Ljuva livet, ljuva livet
Spårvagn genom ljuva livet
Ljuva livet, ljuva livet
Monika var min när hon
Inte va nån annans flicka
Hon var 12 och jag var 17
Vi var dödsdömda i lyckan
Hon lämna mej för nåt bättre
Och när vi möttes igen
Hennes ögon i skuggorna var som döden själv
Hon tog mina händer och sa att
Hon hade läst om mig i tidningen
En del gator går åt helvete
En del går upp i himlen
Människor kommer ingenstans
Och människor försvinner
Men jag lovar på mitt hjärta
Att jag står fast vid drömmarna
Än finns soluppgångarna
Och fisken i strömmarna
Och nu möts vi igen
Nu när minnenas spårvagn rullar hem
Spårvagn genom ljuva livet
Ljuva livet, ljuva livet
Spårvagn genom ljuva livet
Ljuva livet, ljuva livet
Lyrics translation
It's been a long time since we saw each other
Long time since we talked
Because to the street corners no one will come back
We were the Dinky Toys the boys who fled up on the roofs
We competed for everything but mostly in being awake
It was dangerous music
There was no cop who could stop us
It was midsummer's Eve on Happy Street
I went to a street corner
And then I went back
Dinky Toys the boys have got their princesses
And it's full in the car
Of guitars and bags
So I'll take the 3rd tram
Through sweet life again
Tram through sweet life
Sweet Life, Sweet Life
Tram through sweet life
Sweet Life, Sweet Life
Monika was mine when she
Not someone else's girl
She was 12 and I was 17
We were doomed in happiness
She's leaving me for something better
And when we met again
Her eyes in the shadows were like death itself
She took my hands and said that
She had read about me in the paper
Some streets go to hell
Some go up into heaven
People are not going anywhere
And people disappear
But I promise on my heart
That I stand by the dreams
Yet there are the sunrises
And the fish in the streams
And now we meet again
Now that memories tram rolls home
Tram through sweet life
Sweet Life, Sweet Life
Tram through sweet life
Sweet Life, Sweet Life