Cornelis Vreeswijk — Märk hur vår skugga song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Märk hur vår skugga" by Cornelis Vreeswijk.
Lyrics
Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere,
inom ett mörker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, där,
byts till guld och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älv,
och tre gånger sen dödgrävaren själv,
mer du din druvan din ryster.
Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv
gravvård över vår syster!
Lillklockan klämtar till storklockans dön,
lövad står kantorn i porten
och till de skrålande gossarnas bön
helgas denna orten.
Vägen opp till templets griftprydda stad
kantas mellan rosors gulnade blad,
multnande plankor och bårar;
till dess den långa och svartklädda rad
mjukt sig bugar i tårar.
Så gick till vila, från slagsmål och bal,
grälmakar Löfberg, din maka,
ej mer från gräset långhalsig och smal
hon än glor tillbaka.
Hon från Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och urtorstig är jag;
vi är torstiga alla.
(Ack längtansvärda, och bortskymda skjul
under de susande grenar,
där tid och döden en skönhet och ful
till ett stoft förenar!
Till dig aldrig avund sökt någon stig;
lyckan, eljest uti flykten så vig,
aldrig kring grifterna ilar.
Ovän där väpnad, vad synes väl dig,
bryter fromt sina pilar.)
Lyrics translation
Mark how our Shadow, mark, Movitz mon frere,
within a darkness itself ends,
how gold and purple in the shovel, where,
changed to gold and klutar.
Waving Charon from his roaring river,
and three times since the gravedigger himself,
more you your grape your shudder.
Therefore, Movitz, come help me and vaulted
grave care over our sister!
The little bell tolls to the Big Bell,
our standing the in the door
and to the prayer of the scolding boys
sanctified this resort.
The road up to the grift city of the temple
lined between the yellowed leaves of roses,
decaying planks and stretchers;
until then the long and black-clad row
softly themselves bow in tears.
So went to rest, from fights and prom,
quarrels Löfberg, your wife,
no more from the grass long necked and narrow
she's still looking back.
She from the Danto boom got divorced today
and with her all the hilarious teams.
Who will now command the bottle?
Thorny she was and urtorstig I am;
we're all dry.
(Oh long-suffering, and sheds away
during the hissing branches,
where time and death a beauty and ugly
to a dust unites!
To you never envy sought any path;
happiness, or escape so nimble,
never around grifter snares.
Fiend there Armed, what seems well to you,
piously breaks his arrows.)