Björn Afzelius — Tankar vid 50 song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Tankar vid 50" by Björn Afzelius.
Lyrics
Jag uppnådde mer än jag någonsin drömt
Jag har upplevt så mycket att hälften är glömt
Men nu är jag tillbaks där jag börja, min vän;
Jag är ensam igen
Femtio fyllda, med fullvuxna barn
På väggen hänger trofeer på rad
Men guldskivor har inget värde för den
Som är ensam igen
Framgången kom, och nya vänner med den
Ja, doften av pengar känner många igen
Herregud, vilken fest; Jag förstår inte än
Hur jag överlevt
Jag ångrar dock inget, det var värt varje spänn
Jag skulle med glädje göra om det igen
Och minnena är som en kär gammal vän
I min ensamhet
Mitt jobb har jag skött, mina barn likaså
Och vännerna vet nog precis var jag står
Men kärleken liknar en ren katastrof
Nu i efterhand
Jag har frossat i kvinnor, och blitt älskad som få
Dom har fått min respekt, och allt dom pekade på
Men ingen av dom har någonsin lyckats förstå
Vad jag är för en man
Några dras till den spänning som finns i mitt jobb
Där man reser och festar, med dom ger ofta opp
När det visar sej att också stjärnorna
Bleknar i gryningen
Andra vill ha en man som är i balans
Som är hemkär och lugn, och som känner sin plats
Men har man sett halva världen kan man aldrig mer
Låta sej tämjas, min vän
Jag drömmer om någon som kan ge mej ro Och hålla mej ung, och sen ger mej passion
Jag kräver ju allt, slentrianen är det
Som jag fruktar mest
Jag blir aldrig bitter, det är emot min natur
Men jag funderar ibland på hur den kvinna ser ut Som inser att i denna trygga figur
Bor ett kärleksdjur
Dagen är kylig, hösten är klar
Himlen är ovanligt vacker i dag
Jag tror jag ska göra som jag
Brukade göra för längesen;
Jag går ner till havet och sätter mej ner
Och känner hur vindarna blåser mej ren
Vem vet, kanske dyker ett nytt fenomen
Upp ur vågorna
Lyrics translation
I achieved more than I ever dreamed
I have experienced so much that half is forgotten
But now I'm back where I start, my friend;
I'm alone again
Fifty filled, with full-grown children
On the wall hang trophies in a row
But gold discs have no value for it
Who is alone again
Success came, and new friends with it
Yes, the smell of money many recognize
Oh, my god, what a party; I don't understand yet
How I survived
I regret nothing, however, it was worth every span
I would gladly do it again
And the memories are like a dear old friend
In my loneliness
I've done my job, my kids, too
And the friends probably know exactly where I stand
But love is like a disaster
Now in retrospect
I have reveled in women, and been loved as few
They have earned my respect, and everything they pointed to
But none of them have ever been able to understand
What kind of man Am I
Some are drawn to the excitement that is in my job
Where you travel and party, with them often give opp
When it shows itself that also the stars
Fading at dawn
Others want a man who is in balance
Who is home-loving and calm, and who knows his place
But if you've seen half the world you can never do it again
Let yourself be tamed, my friend
I dream of someone who can give me peace and keep me young, and then give me passion
I demand everything, the slentrian is
As I fear most
I never get bitter, it's against my nature
But I sometimes think about what the woman looks like who realizes that in this confident figure
Lives a love animal
The day is chilly, autumn is ready
The sky is unusually beautiful today
I think I'll do what I do
Used to do a long time ago;
I'll go down to the sea and sit down
And feel how the winds blow me clean
Who knows, maybe a new phenomenon is emerging
Out of the waves