Afasi & Filthy — Magnolian song lyrics and translation
The page contains the lyrics and English translation of the song "Magnolian" by Afasi & Filthy.
Lyrics
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sejblind på
Magnolian på andra sidan grinden
Tidigare var dom grannar som kom med matkassar
På väg hem ifrån jobbet möttes på gatan stanna och prata
Dom bodde gårdarna brevid varann
Och lät ungarna springa där emellan, alltid nån som hade tid med dom
Dom hade flyttat in ungefär vid samma tid
Sagt nåt i stil med lycka till och hjälpt varandra packa in
Grannsämjan dom emellan hade landsgränser mellan sej
Men icke desto mindre var dom samstämda
Men dom blev bemötta på olika sätt
Den ena med vördnad den andra med skepsis trot eller ej
Märkligt hur närliggande områden skiljer sej
Fina formuleringar kompletterar det bilden säger
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden
Här möttes kåkar ifrån 1800-talet med
Dom yngre lite fattigare och så var det med de
Tblev dom oroliga för ungdomarnas framfart
Var det för kaosartat skulle allt bara bli pannkaka?
Han var av en annan uppfattning och kände sej maktlös
Och rös när han tänkte på att
Det kändes lite grövre än att dom bara spelade ett spratt
När dom delade upp allt och placerade i fack
Där bodde mest grannar mot brott, mest pensionärer
Som kände marken är vår vi stannar och slåss för allt i världen
Det här är vårt det där är ert när allt kommer omkring
Får vi se hur svårt det är att förstå när det kommer en grind
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden
Det var gesten som han satte sej emot
Att han blev behandlad som en liten stackars idiot
En som inte hade nånting där att göra
Skulle inte springa som han ville och komma där och störa
Ett litet problem i bland många
Många med honom såg det bortom horisonten som en del i det långa
Hur det skiljer sej och hur man skiljer av
Och låter relationenerna gräva sin egen grav
Det var en sktisak det visste han
Men med en bitter smak blev det en principsak
Och så kom den dagen, grinden vid magnoliaträdet
Från och med nu så fick han bara känna doften av det
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden
Lyrics translation
Chorus: at the end of the afternoon when the food was almost ready
So he stood there and just gathered his senses
Like the rest of the day wasn't worth anything to have
If he was not allowed to breathe in by the wind
And the others they let him right
It was probably just as good because he stood with his thoughts in heaven
And there he could stand and stare blind at
Magnolia across the gate
Previously they were neighbors who came with grocery bags
On the way home from work met on the street stop and talk
They lived next to each other
And let the kids run in between, always someone who had time for them
They had moved in about the same time
Said something like good luck and helped each other pack in
The neighborhood they had borders between sej
But nevertheless they were reconciled
But they were treated differently
One with reverence the other with skepticism trotting or not
Strange how nearby areas differ
Fine formulations complement what the picture says
Chorus: at the end of the afternoon when the food was almost ready
So he stood there and just gathered his senses
Like the rest of the day wasn't worth anything to have
If he was not allowed to breathe in by the wind
And the others they let him right
It was probably just as good because he stood with his thoughts in heaven
And there he could stand and stare himself blind at
Magnolia across the gate
Here Met full houses from the 1800s with
They Younger a little poorer and so it was with them
Tblev they worried about the progress of young people
Was it because chaos would make everything just pancake?
He was of a different opinion and felt powerless
And shudder when he thought about that
It felt a little rougher than they were just playing a prank
When they split everything up and put it in compartments
There lived most Neighbors Against Crime, most pensioners
Who knew the ground is ours we stay and fight for everything in the world
This is ours that's yours after all
Let's see how hard it is to understand when there comes a gate
Chorus: at the end of the afternoon when the food was almost ready
So he stood there and just gathered his senses
Like the rest of the day wasn't worth anything to have
If he was not allowed to breathe in by the wind
And the others they let him right
It was probably just as good because he stood with his thoughts in heaven
And there he could stand and stare himself blind at
Magnolia across the gate
It was the gesture that he put himself against
That he was treated like a little poor idiot
One who had nothing there to do
Would not run as he wanted and come there and interfere
A small problem in among many
Many with him saw it beyond the horizon as part of the long
How it separates itself and how to distinguish of
And let the relationships dig their own grave
It was a shitty thing he knew
But with a bitter taste it became a matter of principle
And so came that day, the gate at the magnolia tree
From now on he just had to smell it
Chorus: at the end of the afternoon when the food was almost ready
So he stood there and just gathered his senses
Like the rest of the day wasn't worth anything to have
If he was not allowed to breathe in by the wind
And the others they let him right
It was probably just as good because he stood with his thoughts in heaven
And there he could stand and stare himself blind at
Magnolia across the gate